Emma

Varken hela denna eller förra veckan så har jag spenderat kvällen framför TVn. Jag har spenderat kvällarna vid telefonen istället, nästan exakt varje kväll. Först idag så pratade jag med Clare och sedan nu så har jag pratat med Paul. Varje dag säger jag jämt: "Idag måste jag lägga mig i tid." Ändå blir det jämt att jag lägger mig vid halv tolv, lite väl sent kanske. Nu idag så håller jag faktiskt detta ganska bra för att elva är en ganska lagom tid. Så nu ska jag snabba mig med att tvätta ansiktet med de grymt bra produkterna från Clinique, ta ut linserna och borsta tänderna. Then time to go to bed!

Kom hem för lite mer än en timma sedan och jag känner att tröttheten börjar att komma. Dagen har varit helt fantastisk! Otroligt rolig och inspirerande. Passet som Jenny från Bounce höll i var amazing! Man blir helt mållös för att hon är så himla duktig. Även ett funk pass som en tjej höll i var kanon!
Vi fick inte bara en otroligt härlig dag utan också ett par byxor och ett linne från Nike. Både byxorna och linnet var riktigt fräscha. Sådana som man faktiskt skulle kunna ha utanför träningshallen och hemmet. Fick nys om att byxorna kostar 599 kr i butik och linne kostar minst över 200 kr. Nu är det strax mat som gäller och sedan ska jag ringa Lissie och efter det Paul. Har egentligen redan pratat med honom idag, men ska nog slå en pling igen, hehe.

Känslan när man kollade på kärleksfilmer innan var att man önskade att man själv skulle få känna samma närhet till någon. Man satt där och kollade när paret i fråga gick och höll varandra och önskade att det kunde vara en själv som gick med någon hand i hand istället. När skulle man själv få vara den som gick och höll handen med någon? Man kände en saknad av någonting. Ja, 1000 olika tankar och känslor virrvlade runt inom bords.

Nu när man faktiskt har gått och skaffat pojkvän så har man också känslor när man kollar på kärleksfilmer. Det man tänker då är att man är otroligt lycklig lottad som har en pojkvän som man älskar och att han gör detsamma tillbaka. Andra känslor som jag fick när jag nyss kollade på "Music and lyrics" var saknad nu också, men på ett annat sätt. Denna gången var det inte saknad efter något jag inte hade, utan saknad av något jag har.
Saknaden jag kände var saknaden av Paul.
Eftersom Paul och jag bor flera mil ifrån varandra så blir det inte att man kan ses varje dag eller varje vecka. Detta är något jag hatar. För det enda man vill när man är tillsammans med någon är att vara tillsammans med den personen. Jag kan som tur är trösta mig med att när jag träffar honom så kan jag få känna samma närhet som paret i filmen får.

Lite det jag vill komma fram till i detta inlägget är att även fast man är tillsammans med någon eller inte så kan det ibland kännas ont i hjärtat av att kolla på kärleksfilmer.

Det är bara jag hemma just för tillfället. Pappa är ute med jobbet och kollar på fotboll och äter middag. Johan har jag inte någon större koll på, men tror att han är hos någon kompis. Mamma är på väg hem från Västerås, så jag har hela huset för mig själv. Detta är väl inte något jag utnyttjar till max. Jag sitter i mitt rum och lyssnar lite på musik och kikar runt lite på nätet.

Sommaren börjar att lida mot sitt slut, om den inte redan har det. Så nu är jag sugen på lite nya höstkläder, men saken är den att jag inte hittar något som faller mig i smaken. Jag har kollat runt i affärerna i stan lite, men där hittar jag inget jag vill ha. Jag har i och för sig inte varit inne på Jolina så jag ska väl ta mig en sväng dit och kolla om de fått in något nytt. Det bästa är nog kanske att skriva en lista på vad jag skulle kunna tänka mig och sedan utgå ifrån den vart jag ska börja leta.

Imorgon kommer jag att vara borta större delen av dagen. Vi är några från föreningen som ska ner till Göteborg och vara med på en träningsdag som Nike anordnat. Jag tror att det kommer att bli grymt kul! Ett av passen ska en av tjejerna från Bounce hålla i, det ska bli så galet kul! Morgondagen kommer nog att ge med sig en hel del inspiration till hösten, plus en massa träningsvärk. Känns som om jag kommer att vara helt död på måndag, haha. Jag hoppas att dagen kommer att fylla upp till mina förväntningar.

Om ni vill ha tips på en bra låt så kan jag meddela att "Here (in your arms) med Hellogoodbye" är otroligt bra!

Idag känner jag att jag måste ta tag och göra något. De senaste dagarna har jag bara gått hemma och inte gjort någonting, men det blir det ändring på idag. Så nu ska jag fixa i ordning mig lite och sedan ta bussen ner till stan. Känns väl kanske inte jättelockande nu när regnet står som spö i backen, men det är bara att ta ett paraply.
Vid 17-tiden ska mamma och jag sola. Känns som om Spanien brännan är borta. Egentligen så är jag väl kanske inte den som bryr sig jättemycket om man är brun eller inte, men när man väl fått en schysst bränna som man kämpat till sig så är det ju trevligt om den stannar kvar.
Förresten så ringde Anna mig idag och vid gav varandra uppdateringar om vad som hänt när vi senast träffades. Hon, Alexander och några andra av deras vänner som jag lärt känna hade tänkt och åka till Liseberg på söndag, men då är jag tyvärr inte hemma. Så det blir nog att i alla fall Anna, Alex och jag åker på måndag. Jag hoppas att de andra också kan följa med för det vore kanon roligt. Nej, dags att fräscha till sig!

Igår innan jag gick och lade mig läste jag ett inlägg som Sofia skrivit i sin blogg. Jag läste det ytterligare en gång nu och jag har fortfarande inte smällt alla de fina ord som hon skrivit. Sofia, du är en ängel som Gud skänkt från ovan. <3

I de tre veckorna som jag varit borta så har jag träffat ett gäng med helt underbara människor.
Det går verligen inte att beskriva med ord hur mycket de har förgyllt mina dagar. De är de som gjort allt detta till vad det varit. Både ledarna och konfirmanderna har varit helt amazing!

Vi var 14 stycken ledare i ledargruppen. Hur kan så många komma så bra överens kanske folk undrar? Jag kan meddela att det är inte är alls svårt när folk brinner för en och samma sak, plus att alla är helt fantastiska. Visst, man har lite bättre kontakt med vissa än andra, men så är det alltid. Anton, Johan, Tobbe och Anders och Lovisa hade jag bra kontakt med sedan innan. Speciellt Johan och Anton eftersom de är två av mina närmsta killkompisar. Under lägret så har kontakten med de andra som jag nämnde stärkts ännu mer.

Lovisa och jag delade rum så vi fanns alltid där för varandra när vi somnade, vaknade och självklart under resten av dagen. Vi levde som sagt otroligt tätt inpå varandra i två veckor, men inte en enda gång att jag kände mig lite små irriterad på henne.
Tobbe (Tobias) är som en nallebjörn. En genom snäll kille som man vill krama hela tiden och aldrig släppa taget. Verkligen en otroligt gullig kille på alla sätt och vis.
Anders måste nog vara den roligaste personen jag känner. I hans närvaro har man aldrig tråkigt! Förstår inte vad han får allt ifrån. En helt underbar kille om inte vill någon människa ont.
Anton och Johan hade jag ju som sagt väldigt bra kontakt med sen innan och de är två helt underbara killar. Jag är otroligt lyckligt lottad som har dem som nära vänner. Killar, ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta!

Det var även några ledare som jag själv hade som ledare som man blev mycket bättre vän med. Nu var det ju på ett annat stadie än när man var konfirmand själv. En tjej som inte var ledare när jag konfirmerades, men har varit det andra år tidigare är Sofia. Det var henne jag tänkte på innan jag började skriva detta inlägg.
Året innan jag konfirmerade mig så träffade jag Sofia. Redan då tyckte jag att hon verkligen otroligt gullig och det fick jag verkligen svar på att hon var nu under dessa tre veckor.
Visste inte att hon skulle vara ledare förens vi träffades söndagen den 22 juli då lägret började med en gudstjänst ute i Saltsjöbaden. Jag blev väldigt glad när hon sa att hon skulle vara ledare och denna gläjde följde mig genom hela lägret. Sofia och jag fick en väldigt bra kontakt och jag känner verkligen att jag kan berätta vad som helst för henne. Denna tjej borde verkligen alla få träffa. Hon är genomsnäll och bryr sig alltid om en. Jag kände att jag hade väldigt mycket gemensamt med henne. Inte bara detta med konfirmationen utan också utanför. Hon har precis som jag ett stort intresse för mode bl.a. Vi har sagt att vi ska hålla kontakten med varandra och det tänker jag verkligen göra. Sofia ska också med till Frankrike, Taize, i höst och det ska bli otroligt roligt!

Konfirmanderna har varit hur sköna som helst. Det var 5 tjejer och 16 killar. I början trodde jag att det skulle vara jobbigt att hålla koll på alla killar, men så var det inte. Visst, de röjde runt och så, men det gör alla. Man fick bättre kontakt med vissa än andra och de man fick den speciella kontakten med var verkligen helt underbara. En av killarna blev som en lillebror för mig, samt min danspartner, haha. Ibland kunde killarna utbrista saker så att man vek sig av skratt. Man förstod inte vad de fick allt ifrån.

Tom (en annan ledare) och jag var faddrar åt två killar och en tjej. Jakob, Axel och Louise hette de.  Dessa tre var amazing. Otroligt rara allihop. Det fanns vissa som var lite små avis på att jag hade de som fadderbarn och jag förstår dem faktiskt, hehe.

Det jag vill få ut av detta inlägg är att som jag sagt tusen gånger innan är att det har varit underbart! Det finns inte tillräckligt med ord som beskriver allt. Att vara konfaledare är verkligen något jag brinner för. Att komma iväg på ett sånt läger är som att komma in i en drömvärld. Det kanske låter konstigt med så är det. De som har varit på samma läger som jag vet vad jag menar. Man vet nästan ingenting om världen utanför. De är bara personerna runt omkring en som existerar och det räcker gott och väl. Under dessa veckor så glider man inte bara runt utan tar itu med viktiga frågor i livet och saker som får en att tänka ett steg längre. Denna värld vill jag leva i året om, men det är tyvärr inte möjligt. Om man skulle leva i den världen jämt så skulle man inte uppskatta den lika mycket som man gör när man väl befinner sig i den. Tre veckor per år nöjer jag verkligen mig med för att de har så pass stort värde.