Pengar är inte allt
Jag sitter och lyssnar på The Kooks och allmänt njuter av tillvaron. Att vi endast har tre dagar kvar tills det nalkas sommarlov, att vädret är helt fantastiskt och att det är två veckor och två dagar tills vi åkter till Grekland. Har man något att klaga på då?
Sommarlovet som snart är på ingång är välbehövligare än någonsin, har nog aldrig varit i mer behov av det än nu. Det ska bli så himla skönt att kunna släppa skolan och inte ha ångest över saker som ska göra. Den enda ångesten jag kommer att tillåta mig själv att ha är val av kläder till kvällen, vad som ska packas, om man ska till stranden eller till stan. Ja, då vet ni ju vilken nivå jag kommer att lägga min ångest på. Det ska bli så skönt att kunna läsa vilka böcker man vill utan att de ska vara utlästa ett visst datum, att helt enkelt kunna släppa skolan i 11 veckor. Ungefär 41 veckor av året tänker vi på skolan, 41 veckor?! När man väl har dessa 11 veckor så får man verkligen ta vara på dem och utnyttja dem på bästa möjliga sätt.
Vissa kommer endast att tillägna sitt sommarlov åt att jobba, men inte jag. Visst, jag ska jobba en vecka på min mammas jobb, samt tre veckor som konfirmationsledare i Saltis(Saltsjöbaden), men inget mer. I och för sig är de fyra veckor, men längre än så Att jobba som konfaledare gör jag endast för att det är en av de bästa sakerna jag vet, inte för pengarnas skull. Jag har resonerat såhär den senaste tiden - pengar är inte allt. Jag värdesätter hällre att kunna njuta av mitt sommarlov och ta vara på min hälsa, i stället för att ha en rejäl lön i slutet av sommaren. Efter att ha arbetat hårt i skolan ett helt läsår och sedan jobba järnet hela sommaren är inget som lockar mig(om det inte är ett helt fantastiskt jobb vill säga). Kroppen måste ha en chans att kunna varva ner. Visst, det är kanon att få en rejäl lön i slutet av sommaren så att man kan unna sig mycket saker, men är det verkligen allt? Blir man verkligen lyckligare med alla dessa saker? Jag har svårt att tro det...
Dags att krypa ner i en nybäddad säng...
Sommarlovet som snart är på ingång är välbehövligare än någonsin, har nog aldrig varit i mer behov av det än nu. Det ska bli så himla skönt att kunna släppa skolan och inte ha ångest över saker som ska göra. Den enda ångesten jag kommer att tillåta mig själv att ha är val av kläder till kvällen, vad som ska packas, om man ska till stranden eller till stan. Ja, då vet ni ju vilken nivå jag kommer att lägga min ångest på. Det ska bli så skönt att kunna läsa vilka böcker man vill utan att de ska vara utlästa ett visst datum, att helt enkelt kunna släppa skolan i 11 veckor. Ungefär 41 veckor av året tänker vi på skolan, 41 veckor?! När man väl har dessa 11 veckor så får man verkligen ta vara på dem och utnyttja dem på bästa möjliga sätt.
Vissa kommer endast att tillägna sitt sommarlov åt att jobba, men inte jag. Visst, jag ska jobba en vecka på min mammas jobb, samt tre veckor som konfirmationsledare i Saltis(Saltsjöbaden), men inget mer. I och för sig är de fyra veckor, men längre än så Att jobba som konfaledare gör jag endast för att det är en av de bästa sakerna jag vet, inte för pengarnas skull. Jag har resonerat såhär den senaste tiden - pengar är inte allt. Jag värdesätter hällre att kunna njuta av mitt sommarlov och ta vara på min hälsa, i stället för att ha en rejäl lön i slutet av sommaren. Efter att ha arbetat hårt i skolan ett helt läsår och sedan jobba järnet hela sommaren är inget som lockar mig(om det inte är ett helt fantastiskt jobb vill säga). Kroppen måste ha en chans att kunna varva ner. Visst, det är kanon att få en rejäl lön i slutet av sommaren så att man kan unna sig mycket saker, men är det verkligen allt? Blir man verkligen lyckligare med alla dessa saker? Jag har svårt att tro det...
Dags att krypa ner i en nybäddad säng...
Kommentarer
Trackback