Letandet efter Mr. Right
För ett tag sedan så lyssnade jag på låten "You can't hurry love" med Phil Collins och den fick mig att tänka till lite extra. Texten i låten är verkligen otroligt bra, samt budskapet. Budskapet är att man inte kan skynda på kärlek utan man måste vänta tills den kommer till en själv. Hur många finns det inte där ute som letar efter att finna den rätta kärleken? Väldigt många tror jag...
Jag kan inte neka till att jag också ibland går och önskar att jag hade en pojkvän, men jag ställer då frågorna till mig själv. Är det så himla viktigt med pojkvän? Klarar inte jag mig bra utan det? Är det inte bäst att lägga letandet åt sidan och låta kärleken komma till en själv?
I somras så hade jag inga direkta planer på att skaffa mig en pojkvän, utan jag lade det där på is. Vet ni vad som då hände i slutet av sommaren? Jo, jag blev faktiskt tillsammans med en kille, tyvärr är vi inte tillsammans längre. Detta var inget jag hade planerat alls, utan kärleken kom till mig, jag sprang inte runt och letade en massa. Det är det jag tror att man måste göra. Om man springer runt och letar en massa tror jag att det omedvetet på något sätt blir påtvingade känslor. Jag kanske har fel, men det är en terori som jag fått.
För ett tag sen så tänkte jag att jag kanske skulle ge upp drömmen om hur min "perfekta pojkvän" skulle se ut eller vara, men sen kom jag på mig själv. Varför ska jag göra det? Jag vet hur jag skulle vilja att min pojkvän är och ser ut någon gång i framtiden, varför då ge vika för något som egentligen inte är det man vill ha? Med detta menar jag inte att man ska strunta i de killarna som man tror inte riktigt uppfyller ens krav, för att det vet man inte förens man lärt känna personen!
Det jag försöker komma fram till är att inte slänga bort drömmarna om den "perfekta pojkvännen" bara för att man är desperat och vill ha en pojkvän. Det är väl ändå bättre att vänta på Mr. Right och låta det ta en tid, istället för att snabbt få en pojkvän som man egentligen inte riktigt vill ha?
Just nu har jag lagt mitt "pojkvän-sökande" på is, istället så satsar jag på killkompisar. Alltså jag ska ju inte satsa på att göra någon av dem till min pojkvän, absolut inte, utan det jag menar är att jag just nu håller mig till bara killkompisar. Jag har helt underbara killkompisar som jag kan umgås med, de är verkligen guld värda! Killkompisar är verkligen en av de bästa sakerna här i världen. Enda sedan dagis har jag jämt varit tjejen med killkompisar och så kommer det att förbli!
Jag kan inte neka till att jag också ibland går och önskar att jag hade en pojkvän, men jag ställer då frågorna till mig själv. Är det så himla viktigt med pojkvän? Klarar inte jag mig bra utan det? Är det inte bäst att lägga letandet åt sidan och låta kärleken komma till en själv?
I somras så hade jag inga direkta planer på att skaffa mig en pojkvän, utan jag lade det där på is. Vet ni vad som då hände i slutet av sommaren? Jo, jag blev faktiskt tillsammans med en kille, tyvärr är vi inte tillsammans längre. Detta var inget jag hade planerat alls, utan kärleken kom till mig, jag sprang inte runt och letade en massa. Det är det jag tror att man måste göra. Om man springer runt och letar en massa tror jag att det omedvetet på något sätt blir påtvingade känslor. Jag kanske har fel, men det är en terori som jag fått.
För ett tag sen så tänkte jag att jag kanske skulle ge upp drömmen om hur min "perfekta pojkvän" skulle se ut eller vara, men sen kom jag på mig själv. Varför ska jag göra det? Jag vet hur jag skulle vilja att min pojkvän är och ser ut någon gång i framtiden, varför då ge vika för något som egentligen inte är det man vill ha? Med detta menar jag inte att man ska strunta i de killarna som man tror inte riktigt uppfyller ens krav, för att det vet man inte förens man lärt känna personen!
Det jag försöker komma fram till är att inte slänga bort drömmarna om den "perfekta pojkvännen" bara för att man är desperat och vill ha en pojkvän. Det är väl ändå bättre att vänta på Mr. Right och låta det ta en tid, istället för att snabbt få en pojkvän som man egentligen inte riktigt vill ha?
Just nu har jag lagt mitt "pojkvän-sökande" på is, istället så satsar jag på killkompisar. Alltså jag ska ju inte satsa på att göra någon av dem till min pojkvän, absolut inte, utan det jag menar är att jag just nu håller mig till bara killkompisar. Jag har helt underbara killkompisar som jag kan umgås med, de är verkligen guld värda! Killkompisar är verkligen en av de bästa sakerna här i världen. Enda sedan dagis har jag jämt varit tjejen med killkompisar och så kommer det att förbli!
Kommentarer
Trackback