Inte vara alla andra till lags hela tiden...
Skulle ju egentligen till Linda nu i kväll, men det blev inte så. Pappa skulle kört mig ner till stan så att jag slapp att vänta på bussen hem till henne i 25 minuter, hon bor nämligen utanför stan. Planen var att jag skulle ta bussen som gick hem till henne kl. 17.40, men så blev det inte eftersom pappa var försenad hem vilket gjorde att jag missade bussen. Det jag gjorde då var att ringa till Linda som inte blev så jätteglad på mig, ehe... Vi var väl både ganska irriterade på varandra ett tag när vi pratade måste jag väl erkänna, haha. I alla fall så löste vi det och delade upp vad var och en skulle göra.
Nu på senaste tiden har det mer varit Linda som tagit tag i att vi måste planera och inte jag. Ni som följer bloggen har säkert läst att jag knappt varit taggad någon gång. Den största orsaken till det är att jag knappt har någon energi, ork eller framför allt tid kvar. Jag har ju liksom inte bara miniminiorerna, utan även min dansgrupp. Nu menar jag inte att Linda har all tid i världen för det har hon absolut inte.
Att träna hinna träna två grupper, träna själv, försöka prestera väldigt bra i skolan, hinna med att umgås med vänner och familj samt att försöka att tänka på sig själv är inte lätt. Det sistnämnda är väl det som jag lägger minst tid på, utan jag vill jämt försöka att hinna allt och vara alla till lags, men sedan kommer det till en gräns då man känner att det inte håller. Det som hände nu i kväll var ett exempel, det brast på något sätt.
Som ni märkt så är jag hemma väldigt mycket på helgerna och det är just för att jag inte orkar ta mig för något annat. Jag är oftast helt slut efter veckan som varit och vill bara vara hemma och försöka vila upp mig. Sedan så har man ju alltid något som man måste plugga på och efter som tiden är knaper på veckorna så måste man ta till helgen, vilket man egentligen inte vill. Något som påverkar en mer än vad man tror är faktiskt vädret. Dåligt väder, som det oftast är i den här staden, gör inte att man direkt får någon motivation heller.
Nu känner jag att det kommit till en gräns då jag måste tänka mer på mig själv och inte vara andra till lags hela tiden...
Nu på senaste tiden har det mer varit Linda som tagit tag i att vi måste planera och inte jag. Ni som följer bloggen har säkert läst att jag knappt varit taggad någon gång. Den största orsaken till det är att jag knappt har någon energi, ork eller framför allt tid kvar. Jag har ju liksom inte bara miniminiorerna, utan även min dansgrupp. Nu menar jag inte att Linda har all tid i världen för det har hon absolut inte.
Att träna hinna träna två grupper, träna själv, försöka prestera väldigt bra i skolan, hinna med att umgås med vänner och familj samt att försöka att tänka på sig själv är inte lätt. Det sistnämnda är väl det som jag lägger minst tid på, utan jag vill jämt försöka att hinna allt och vara alla till lags, men sedan kommer det till en gräns då man känner att det inte håller. Det som hände nu i kväll var ett exempel, det brast på något sätt.
Som ni märkt så är jag hemma väldigt mycket på helgerna och det är just för att jag inte orkar ta mig för något annat. Jag är oftast helt slut efter veckan som varit och vill bara vara hemma och försöka vila upp mig. Sedan så har man ju alltid något som man måste plugga på och efter som tiden är knaper på veckorna så måste man ta till helgen, vilket man egentligen inte vill. Något som påverkar en mer än vad man tror är faktiskt vädret. Dåligt väder, som det oftast är i den här staden, gör inte att man direkt får någon motivation heller.
Nu känner jag att det kommit till en gräns då jag måste tänka mer på mig själv och inte vara andra till lags hela tiden...
Kommentarer
Postat av: mowgli
var fösiktig skorpan! du får inte överanstränga dig!!! gbg-resan är till för dig sen:D puss och kärlek
Trackback