Killkompisar
Imorses när pappa och jag satt i bilen på väg till skolan så berättade jag för honom hur killarna hade hållit på i telefonen i går. Då sa han: Sånt där grabbtrams tycker du om va? Jag var inte sen med att svara att jag älskar det och är verkligen inte sen att haka på.
Att umgås med killar har alltid varit min grej, enda sedan barnsben faktiskt.
På dagis umgicks jag jämt med killarna. De andra tjejerna hade till jul sytt en massa julklappar, de hade flera kassar med saker som de gjort. I min kasse låg en ihop snörpt grej i botten, jag hade ju minsann inte tid för att sitta där och pyssla. Jag ville ju röja runt med killarna! Jag har alltid varit väldigt flickig till utseende. På dagis sprang jag ofta runt i klänningar och "lackaskor" som jag kallade det, alltså lackskor. Även i dag är jag ganska flickig till utseendet och håller väl på med ganska saker som anses tillhöra tjejvärlden, alltså dans och så. Detta hindrar mig dock inte ifrån att hänga med killar och göra killiga saker. När jag umgås och pratar med mina killkompisar då är jag verkligen i mitt esse. Utan mina killkompisar hade jag verkligen inte klarat mig! Det som är synd är att de som är mina bästa killkompisar bor i Stockholm, vilket gör att jag inte kan träffa dem så ofta. Det är otroligt synd, eller kanske tur för dem, haha. Om jag hade bott där uppe hade jag väl bosatt mig hos dem och de hade inte blivit av med mig, haha. Åh, vad jag längtar tills jag träffar dem på påsklovet!
Att umgås med killar har alltid varit min grej, enda sedan barnsben faktiskt.
På dagis umgicks jag jämt med killarna. De andra tjejerna hade till jul sytt en massa julklappar, de hade flera kassar med saker som de gjort. I min kasse låg en ihop snörpt grej i botten, jag hade ju minsann inte tid för att sitta där och pyssla. Jag ville ju röja runt med killarna! Jag har alltid varit väldigt flickig till utseende. På dagis sprang jag ofta runt i klänningar och "lackaskor" som jag kallade det, alltså lackskor. Även i dag är jag ganska flickig till utseendet och håller väl på med ganska saker som anses tillhöra tjejvärlden, alltså dans och så. Detta hindrar mig dock inte ifrån att hänga med killar och göra killiga saker. När jag umgås och pratar med mina killkompisar då är jag verkligen i mitt esse. Utan mina killkompisar hade jag verkligen inte klarat mig! Det som är synd är att de som är mina bästa killkompisar bor i Stockholm, vilket gör att jag inte kan träffa dem så ofta. Det är otroligt synd, eller kanske tur för dem, haha. Om jag hade bott där uppe hade jag väl bosatt mig hos dem och de hade inte blivit av med mig, haha. Åh, vad jag längtar tills jag träffar dem på påsklovet!
Kommentarer
Trackback