Emma

Det var du som tog det första steget igår och när du gjorde det så kände jag hopp inom mig. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att du skulle ta det steget, utan att det var jag som var tvungen att göra det. Nu när du tagit det första steget, eller vårt första steg kanske man ska kalla det. Det som hänt är ju inte något vi går igenom ensamma utan båda är delaktiga. Nu är det dags för mig att ta vårt andra steg. Jag hoppas att vi kan ta de resterande stegen tillsammans...