På benen igen

Har börjat känna mig som en människa igen och inte som ett lik. Usch, har nog aldrig mått så dåligt som jag gjort. Det märks att pencilinet börjat värka och tur är väl det. Så nu är jag uppe på fötterna igen och sover inte bort hela dagarna. Är fortfarande lite halv svag, men på bättringsvägen som sagt! Hoppas på att jag kan gå till skolan på måndag, för jag vill inte komma efter allt för mycket i skolan. Hoppas inte att jag redan är långt efter det andra...


Kommentarer
Postat av: sandra

Härligt och höra att du mår bättre:)
Hoppas vi ses imorgon gumman


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback