En salig blandning
Satt och kollade på bilderna sedan Spanien igår och man gör inget annat än att tänker på hur underbart det var och längtade tillbaka. Såg en bild från dagen vi åkte hem och såg hur brun man var då. Nu känns det som om allt försvunnit, även fast det inte har det.
I samma lägenhetsområde som mammas faster och hennes man har lägenhet i har en irländsk familj också en lägenhet. De har två döttrar, Rachel 5 år och Emma 8 år. Det blev att Johan och jag började prata med dem, mest jag. Så det blev att vi hälsade på varandra, pratade och lattjade lite i poolen. Jättegulliga och snälla var dem. Framför allt Rachel. Det var den sötaste lilla tjej jag någonsin sett! Det går inte att beskriva hur otroligt söt hon var, man smälte varje gång man såg henne. Sedan så var hon så himla gullig till sättet också. Sista kvällen så skulle Johan och jag slänga soporna och då stod hon uppe på deras altan och sa "Hi Emma!". Inte så märkvärdigt tänker väl ni, men hon var så otroligt gullig.
Henne som lillasyster hade jag inte tackat nej till, men Johan är faktiskt väldigt mysig att ha som lillebror med. Det blir att vi ryker ihop lite då och då, men det gör alla syskon. Ibland tycker man att sina syskon är pest, men egentligen så älskar man dem otroligt mycket. Jag har ju bara ett syskon, men det är jag faktiskt glad över. Visst det är väl roligt om man är fler i familjen, men jag trivs bra som det är när det är vi fyra. Mamma, pappa, Johan och jag. Vi har jämt otroligt roligt ihop och vart vi än är så får vi många goa skratt. Sälen resan och Spanien resan är två exempel, men även här hemma i vanliga vardagen. I Spanien så satt pappa och sa: Emma, Emma, kom lyssna här, den här låten är grym! Då spelade han upp någon remix av "Say it right" med Nelly Furtado som Johan lurat i han att ladda ner till mobilen. Jag bara skrattade åt honom.
Kommer ju att vara borta tre veckor ifrån dem nu och det ska bli underbart att åka iväg. Ska bli otroligt roligt att träffa en massa kompisar, Tessan, Henke och Leo. Samt även att känna på hur det är att vara konfirmationsledare. Det ska bli grymt helt enkelt, men ändå så känns det lite tråkigt att åka iväg från familjen. Brukar aldrig vara sån annars, men det är väl för att jag knappt varit hemma något nu som jag känner så. Allt som allt har jag nog varit hemma bara en vecka ungefär sedan vi var i Spanien, men man måste passa på när man har sommarlov.
Förresten så är ni väl inte förvånade att jag inte packat klart? Äsch, jag går upp vid nio-tio tiden imorgon och fixar det. Allt är tvättat och jag åker inte förens klockan 15.44 eller vad det var. Så det är väl dags att gå och lägga sig.