Emma

                                                                            Bild tagen i Källviken, Strömstad

Jag går ner mot stranden som jag så många gånger innan besökt, enda sedan barnsben faktiskt.
De senaste två åren har gjort denna plats ännu mer betydelsefull. Det har fötts så otroligt många minnen här som kommer att följa med mig hela livet.
Medan dessa tankar och känslor virrvlar runt inom mig sätter jag mig på bänken som bara är några meter ifrån vattnet. Vattnet är salt och man kan inte definiera temperaturen på det.
Så fort jag sätter mig på bänken känner jag ett lugn. Jag tar av mig skorna och låter sanden silas mellan tårna. Jag låter blicken vandra från sanden till solnedgången. Jag ser solen gå ner i horisoonten. Tanken slår mig om hur vackert det verkligen är, det är ofattbart. Det är inte bara vacker utan det är något mer som man inte kan sätta fingret på. Runt omkring mig finns det klippor och skog. Jag sluter ögonen och tar ett djupt andetag och låter havsdoften tränga in genom mina näsborrar.
Det enda jag kan höra är vågorna som rullar in mot stranden och kanske en och en annan fiskmås som flyger förbi. Musiken från kvällens andakt hörs nu inte mer, men inom mig finns den alltid.
En kallare vind sveper förbi och jag drar tröjan tätare omkring mig. Jag tar på mig skorna igen och bestämmer mig för att tillbringa resten av kvällen med mina underbara vänner...