Ni får mig att må bra
Kom hem från Bra-kompis träff för en liten stund sen. Åh, vad man mår bra efter de träffarna. Underbara personer och man får ALLTID sig ett gott skratt. Jag har så himla mycket känslor inom mig nu så jag vet inte hur jag ska förklara det, men Amandy förstår nog vad jag menar. Jag kanske drar till med hennes uttryck, men vad det är behåller vi nog för oss själva, haha. Vi såg på ett bildspel med bilder från resan till Auschwitz, man fick verkligen flashback och mindes att som om det var igår. Den resan dit och konfirmationen är de bästa resorna och det roligaste jag gjort. Det är två väldigt speciella resor som verkligen sätter spår.
Det där var lite sådär "djupt prat", men här kommer lite roligt för att bryta av det.
Det bjöds på fika när föräldrarna kom till träffen och när Amanda, Tobias och jag skulle hämta fika (fralla och te/saft/kaffe), hade Tobias vart jättegullig och hällt upp te åt mig (läs: jag lade huvudet på sne och bad honom och gullig som han är så gör han ju självklart det) och så hade Amandy ställt sin kopp bredvid min och där i låg det två sockerbitar. Jag trodde inte att koppen var hennes utan en sockerskål så jag stack ner handen i hennes kopp och tog en sockerbit. Amandy förstod inte riktigt först varför jag va nere i hennes kopp och grävde, men fick sig både en förklaring och ett gott skratt. Jag skrattade åt det ett bra tag efteråt och sitter här och skrattar medans jag skriver. Ni förstår kanske inte det roliga, men det var grymt kul.
Nästa gång vi träffar den underbara gruppen så är det knyt kalas som gäller och jag (och min stora trut) har anmält mig till att fixa dans kring granen. Äsch, det går nog fin fint.
Nu ska jag försöka få så mycket skrivet som möjligt på engelska-projektet. Med lite go musik och checka-in-blogg-pauser ska detta nog gå fint.